28 november 1998
(Idag är det 13-årsdagen för dessa andesmorda budskap. Jag har varit i meditation hela dagen och mediterat över hur all denna oförtjänta nåd har getts åt mig. Jag har sagt: ”Ingen har funnit så stor nåd i Guds Ögon i ett så eländigt tillstånd som jag; Gud har visat stort förbarmande mot min själ; Konungarnas Konung har fört mig in i Sitt Kungliga Hus; Han kallade mig vid namn och inbjöd mig till Sin stora festmåltid och behandlade mig med kunglig frikostighet; sedan, som om allt detta inte tycktes mätta Hans iver att tillfredsställa mig, gav Han, Konungarnas Konung, i Sin överväldigande och överflödande kärlek till mig, fri tillgång till Sin Kungliga Närvaro när som helst; att fritt få gå ut och in i Hans Kungliga Gårdar; mitt elände och min intighet tycktes ha vunnit Hans ynnest; i Sin beslutsamhet att rädda mig uppenbarade Han för mig himmel och jord och allt förunderligt som finns under himlen; och för att prisa Hans Heliga Namn lärde vår Herre och Gud mig att lovsjunga Hans Namn.”)
O Herre, fastän Döden
stirrade mig i ansiktet
räddade Du mig i Din stora Makt;
Du avstod från Din Kungliga Spira
för en som inte fanns till;1
må alla högtidlighålla minnet
av Ditt Namns och Din Spiras
Makt för evigt;
Du har med glädje visat
min eländiga själ Ditt Rikes Skatter
och ändlösa härlighet;
Du har aldrig handlat med mig
så som mina synder förtjänat
men Du gav order till min ängel
och sa: ”ta hand om henne,
för hem henne i säkerhet till Oss2
och till Vårt Hus…”
och det gjorde han...”
(Därefter drog min ängel min uppmärksamhet till sig. Jag bad honom, som förr, att rita något åt mig...)
dotter till den Allra-Högste, frid, frid; gå in i vår Herres glädje; var lydig bara mot Honom, jag, din skyddsängel, ger dig denna ros från Mitt hjärta; förstå och lär känna vår Herre; stig in i det Heliga Hjärtat; Gud har kallat dig och nu har du slutit fred med Gud;
Jag, Daniel, Guds tjänare, förde dig till den Allra Högste; himmelen gläder sig idag; kom, närma dig Nådens Tron med tillförsikt;